Idag åkte jag och Frauke (min värdmamma om det är någon som inte kommer ihåg det) till ett konstmuseum i Mönchengladbach, en stad inte jättelångt härifrån. Eller det var väl inget konstmuseum förresten, då det var modern konst. Konstutställning är rätt ord. Iaf så gick vi runt där och kollade på allt från en en sekund lång film där en pojke klipper i vattnet från n kran till ett stort rum med endast sex stora (typ 4x5m) helt svarta tavlor. Ja, vissa saker var mer konstiga än andra. De sålde oxå konst, tex en spik i väggen och en ram runt kostade sådär 500 euro... x) Men det fanns intressanta och vackra saker oxå (mer intressanta dock ;p). Exempelvis visades i ett rum en film. Det var ca 10 flickor typ runt 19 år gammla, klädda i vita klänningar, barfota och bärandes varsin gammalmodig kvast. De gick sedan i olika formationer efter varandra, och poängen var att de gick på kritvit sand i ett rum (eller vad det nu var) som var helt vitt, så man såg egentligen bara flickorna och lite skuggor i sanden. Eftersom de gick i sand lämnade de såklart fotavtryck, men efter varje kom det ju alltid en annan flicka och borstade bort avtrycket. Och så höll det på. Men jag tyckte det var väldigt vackert och väckte tankar. Det var oxå väldigt bra filmat och bra musik till. Överraskad blev jag av namnet, som jag såg först senare - Följandes lyckan. Tyckte snarare det var lite tvärt om, att filmen var egentligen en sinnesförnimmelse av folk som hela tiden vill och försöker vara någon (inte negativt), eller liksom försöker göra något för att folk ska komma ihåg dem, men hela tiden kommer det någon och röjer undan avtrycken de gjort...
Som sagt, den filmen tyckte jag var väldigt bra, sen kan man ju säga vad man vill om en grå ruta med namnet "den andra fyrkanten". Förvisso, den väcker väl oxå frågor, var är den första, den andra fyrkanten i vad. Men somsagt, konst är ibland konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar