14/10 - Michael Bublé!!! ...och ett museum innan

Idag var jag i Köln. Idag såg jag Michael Bublé live. Idag är jag lycklig.

Men bakom varje framgångsrik konsert står ett chokladmuseum...eller hur gick det nu igen.
Idag åkte vi i familjen till chokladmuséet i Köln, Frauke har nämligen oxå lov, Ferdi jobbade dock. Iaf så gick vi runt där och läste om kakaobönan och chokladens historia och gick in i ett växthus med regnskogsklimat där kakaoträdet växer. (Mariana kände sig som hemma här ;p) Vi gick sedan vidare och tittade på chokladens väg från böna till...ja, choklad :) de hade även en chokladbrunn där man kunde få sig ett dränkt kex :p Det var gott, och det var även intressant att se alla maskiner och hur de stansade chokladbitar och gav praliner sin yta och hur de gör dessa ihåliga chokladkaniner och -tomtar och -fotbollar och -jag-vet-inte-vad ^^
sen efter muséet åkte resten av familjen hem, men jag stannade kvar i stan för på kvällen var det ju Bublé. Så jag gick till starbucks och införskaffade en rykande varm cappucino och mös. Sen bar det av mot lanxess arena där konserten var, och på vägen köpte jag oxå en tågbiljett för resan hem, det skulle jag nämligen inte hinna efter konserten. (den började 20, tåget åkte 23.19. trust me, det var stressigt). Iag lyckades hitta arenan men när jag skulle gå in (man var tvungen att visa upp biljetten innan man kunde komma in i byggnaden, inte bara salen) fick jag reda på att spegelreflexkameror (systemkameror) var inte tillåtna så den var jag tvungen att låsa in. Besviken fotonörd gick vidare för att hitta sin plats. Hittade den, gick ut från salen igen för jag var rätt tidig, såg ett bås där de sålde skivor och tröjor och sånt krimskrams och köpte mig en signerad skiva! :D Det var ju så mycket folk där så jag antar att Michael kommit fram till att för att alla som vill ha en signerad skiva skulle kunna få det var han tvungen att för-signera dem. Och det var ju bra för mig, för vänta skulle jag aldrig hunnit med :)
Konserten började med Naturally 7. Har sett dem förut i Västerås, men då var det en konsert bara med dem. Det här tyckte jag var bättre, för efter ett tag kan jag få lite för mycket av deras låtar (de låter lite lika ibland). Men 45 min var alldeles lagom. De är ju jättebra och så, men jag vet inte, inte för länge x)
Men sen iaf, efter en kort paus kom vår hjälte. Vår idol. The man, the myth, the legend: Michael Bublé! Öppnade med dunder och brak och fyrverkerier och allt var helt fantastiskt. Det var ju inte bara sång hela tiden, utan han pratade lite ibland mellan vissa låtar. Nog visste jag att han kunde sjunga bra, men att han var rolig och så bra på´att liksom hålla kontakt med publiken och så. Han var oxå väldigt gullig och visade verkligen att han gillade oss och vår uppskattning. Bara som exempel så nångång medan han pratade så avbröt han sig själv bara för att gå ner från scenen för att signera en tröja med hans favoritishockeylag. (han är ju från kanada :P)
Han sa även att denna konsert var en fest, vår fest. Och mot slutet sa han även till publiken att "stå inte bara vid era platser (för vi stod alla upp och diggade mestadels av konserten), kom fram till scenen!" och folk gjorde så, eller försökte. Säkerhetsvakterna stoppade dem. Då blev michael lite sur. Han avbröt bandet mitt i ett intro för att säga åt säkerhetsvakterna att sluta stoppa publiken. Skön kille punkt S E :D
Men det häftigaste var ändå slutet. Sista extranumret. Början av outrot var ett trumpetsolo som spelades på andra sidan arenan. Scenen släcktes och en spotlight tändes på solisten. När solot var klart tändes återigen scenen men då hade ett skynke dragits för bandet och det var bara Michael som stod där och visade med fingret att vi skulle vara tysta. När publiken tystnat fortsatte han sjunga (låten var ju inte riktigt slut) men utan mikrofon. En fullsatt arena (ca. 20000 pers) och en enda röst hördes. Ackustiskt. Helt oförstärkt. Det var någonting kan jag säga er. Det var mäktigt. Texten ha sjöng kommer jag tyvärr inte riktigt ihåg, men det var något kärleksfullt och som han genom att sjunga utan mic fick att bli väldigt personligt och kändes otroligt äkta. Efter några rader kom pianot in också, även det helt oförstärkt, och tillsammans avslutade pianisten och Michael Bublé konserten på ett sätt jag aldrig förut varit med om.
Helt fantastiskt!

Chokladbrunnen :)

En del av chokladtillverkningen